Lilla Ana dröjer med sitt löp.
Väntans tider - det frestar på, kan jag säga, när matte vill något väldigt gärna!
Ljuset gör sitt, som kommer mer och mer och vi hoppas att det inte ska dröja alltför länge nu.
Den som väntar på något gott - väntar aldrig för länge sägs det.
Jag tycker det borde heta - väntar alltid för länge.
Tålamod är tydligen något som är bra att utrusta sig med i dessa sammanhang.
Tänker även på Onyx, som går omkring och är superfertil och skulle må bra av att få det avklarat, så vi kan kastrera honom sedan.
Han har markerat flera gånger härhemma och det stinker hankattkiss då, ingen doft som man vill ha när gästerna kommer över tröskeln direkt. Men hittills har vi lyckats lokalisera var han markerat och fått bukt på hans lukt.
Dessutom kan en hankatt stressas över att gå fertil för länge, men Onyx är tack och lov utrustad med ett vänligt sinnelag och egenskaper som gör honom dräglig att ha fertil - än så länge - kanske jag ska tillägga.
För djurens instinkter och beteende är inget vi människor kan påverka särskilt mycket, de är djupt rotade i generna, så ur den aspekten får Ana gärna börja löpa, när som helst nu.
Klicka på bilden om du vill!
