I går morse kl 0700 syntes första fosterblåsan.
Vanligtvis brukar den första kattungen komma ganska direkt då den syns.
Jag väntade och väntade och klappade och pratade med Ana. Men inget hände.
Jag befarade efter ett tag att förlossningen stannat av. Orsakerna till det kan vara flera.
Jag ringde både Distriktsveterinärerna här hemma och till Djursjukhuset i Kumla.
Vi kom överens om att vi skulle komma in till dem, stoppet kunde innebära fara för kattungarna.
Vi packade Ana i transportväskan och åkte iväg.
Väl därinne tog de blodprov, Ana röntgades och de tog även ultraljud.
Röntgen visade fem kattungar i Anas mage varav två kattungar som ville ut samtidigt. Ultraljudet visade tecken på liv. Men inte hur många?
Veterinären bedömde möjligheten till att Anas förlossning skulle gå den naturliga vägen vara obefintlig, så de behövde snitta henne, för att ungarna skulle överleva.
Så fick det bli, ingen annan utväg fanns, och när de efter operationen berättade att alla fem kattungarna levde var vi så lyckliga. Anas livmoder var fin och precis som den skulle.
Vi väntade på uppvak och när personalen sen kom med vagnen med Ana och hennes första kull, såg vi de ljuvligaste och vackraste små kattungar. Anas och Onyx bebisar.
Så fina och underbara, låg de intill mamma Ana och försökte snutta på hennes spenar. Ana med stora svarta pupiller, hon var en aning groggy vid uppvak, så vi stannade drygt en timme för att se att allt gick som det skulle.
Vi pratade länge med veterinärerna om vad som hänt och allt kring operationen.
Tack och lov för kunnig personal och deras supertrevlig och glada sätt.
I en sådan situation krävs social skicklighet och det kände vi direkt, att med dessa människor kände vi oss trygga.
Kullen består av två svartsköldpaddor med vitt, två cremétabby med vitt och en rödtabby med vitt.
Klicka på bilden om du vill!
