G O T T N Y T T K A T T Å R 2013!

                             

   

Nyårsafton på mormor Hildas gamla köksbord får avsluta 2012 och inleda 2013. 

Katternas år beskrivs i ett kattpotpurri längre ner. 

Klicka på bilderna!

Kattpotpurri

År 2012   

Detta år blev ett riktigt kattår för oss härhemma. 

Med fem katter i huset kan man verkligen påstå att 2012 blev ett riktigt kattår. Russi födde fyra kattungar härhemma den 2 mars.

Vi hade den stora ynnesten att få vara med, när Russis ungar kom till världen, och har sedan följt deras utveckling under 12 veckor, innan tre av kattungarna flyttade till nya familjer.

Att det kunde vara så magiskt underbart att få vara kattmamma och sedan kattmormor kunde jag aldrig ana.
Vi känner oss berikade och har fått nosa på en värld vi inte tidigare visste existerade. Då menar jag den sibiriska kattvärlden, med en massa underbara människor som är kattälskare och vansinnigt tokiga i dessa fyrbenta och pälsiga varelser som skänker så mycket underbar kärlek till sina mattar och hussar.

Jag har lärt mig så mycket av att vistas med dem och förstås även genom alla kattälskare på den Sibiriska sidan på Facebook. Så mycket kunskap det finns därute, bland sibbeälskare och att så många som är villiga att dela med sig av sin kunskap och erfarenhet har varit en stor skatt och till stor glädje for oss.

I bloggen har jag beskrivit lite av katternas vardagsliv både inom- och utomhus. Hur Russi och Garissas relation utvecklades från minst sagt besvärlig, till ett liv i gemenskap och husfrid för oss alla. Allt detta och bilder från när mamma Russi var liten finns beskrivet med text och bild i bloggen. 

Du är välkommen att bläddra bakåt och uppleva Russis&Garissas utveckling.

Klicka på bilderna!

Russis&Garissas julafton

Det är Garissas första jul och vi har en snövit julafton. Förra julen, som var Russis första jul, var helt grön.

I dag, var matte ute med husse på Kyrkberget, för att lokalisera det vi trodde var en berguv, men som visade sig vara en slaguggla, artbestämd av en fågelvän. Den är Sveriges fjärde största uggla. Berguven är den största i världen.

Inte riktig lika läskigt för katterna att vistas utomhus nu, således.

Dagen före julaftonen, hörde vi ett fasligt kraxande, alldeles utanför vårt hus. När jag först spanade, såg jag endast en massa kråkor och skator, som skriade och flaxade omkring, hej vilt. De uppehöll sig i ett av träden i ett tall- och boksnår, i slänten upp mot Kyrkberget. Plötsligt upptäcker jag den stora fågeln, mitt i allt flaxande, så sitter en stor, stor fågel, helt stilla, och till synes helt oberörd av allt ståhej runt den. Det var en konsert av guds like. 
Det är en berguv, sa Puh. Han skyndade sig för att hämta kameran, för att försöka ta en bild. Först genom fönstret, för att inte skrämma och störa, men så när Puh öppnade dörren, flög ugglan iväg med alla kråkor efter sig, dessbättre fick Puh en hyfsad bild av ugglan med kråkor bak 
i rumpan, helt fångad i flykten!

Så vi passade på att släppa ut katterna för att de skulle få leka lite i snön. 

De springer omkring en stund och borrar ner nosen i snön, men vill väldigt gärna komma in i stugvärmen. 

NU sprakar elden gott och mysigt och vi värmer oss, även med lite glögg, kaffe och annat gott.

GOD JUL alla kära kattvänner och andra läsare!

Gairssa

Russi

Russi

Russi

Russi

Garissa och Russi

Mjauu och God Jul!

Russi har löpt utan bekymmer

Katterna har inte varit utomhus senaste veckan, eftersom Russi har löpt. Det startade på måndagen och tonade sedan ut redan på torsdagen, fredagen. Nu i dag är det helt borta. 

Hon är en mycket speciell hona, tror jag, eftersom  hon aldrig var högljudd eller besvärlig på något sätt under tiden hon löpte. 

Hennes beteende var mer av den kärvänliga karaktären. Keligare och kråmigare. Tacksamt för matte och husse.

När Russi låg på golvet och kråmade sig, trodde Garissa att hon ville leka och hoppade på sin mamma i full lekyra. Russi svarade tillbaka med lek, underbart. 

Kan man ha en snällare och fertil katthona. Nej, visst inte, för Russi är så behärskad och stabil, väldigt närvarande och medveten. Hon är även trygg och harmonisk. 

Vilken utveckling, med tanke på hennes instabila historia, beskriven tidigare.

Ja, det blev många positiva epitet på en gång, men det är hon värd, vår fina fina Russi. 

Undrar bara när lilla söta Garissa ska löpa, hon bör vara könsmogen vid det här laget. 

Liten och söt, hmmm hon är nästan större än sin mamma.

Klicka på bilderna!   

Garissas första snö

Garissa skuttade ut i sin första snö som en riktig snökatt! 

Klart en sibirisk katt gillar snö ;-)

Hon var så rolig, för direkt borrade hon ner huvudet i snön, som om hon letade efter gräset! 

Hon såg så söt ut med alla snökristallerna, som glittrade som pärlor, när de fastande på hennes päls.  

Parhästar

Nu är relationen mellan mamma Russi och hennes dotter Garissa stabiliserad.
Vägen hit var inte självklar och länge var den oviss.
Nu går de omkring i huset, som om det aldrig någonsin, varit någon som helst oro.

Mamma Russi tog lång tid på sig, att acceptera att hennes egen dotter stannade kvar,
efter att de tre övriga missarna i kullen flyttat till sina nya familjer.
Det är som sagt en lång historia, som redan tidigare blivit berättad här.

Nu är det helt annorlunda och husfriden känns som en innerlig och varm kram.
Det är en fröjd för hjärta och sinne att se dem ligga på samma kudde och vila.

Mamma Russi söker gärna upp Garissa om hon inte är i närheten. De tittar efter varandra båda två och vill gärna vara nära varandra. Dessutom äter de alltid samtidigt. 

Det roliga i sammanhanget är att lilla Garissa, som inte längre är så liten, utan växer snart om sin mamma. I alla fall, Garissa äter mer än sin mamma och dessutom fortare. När Garissa ätit upp sin mat, så går hon fram till mammas mat, då backar Russi och låter Garissa äta klart av hennes mat.

Däremellan har de bus för sig, jagar varandra eller skojbrottas, 

pussar, tvättar och snosar på varandra.

De gömmer sig under mattorna i köket eller bakom soffan.
De går inte lika gärna ut nu sedan snön kommit.
De föredrar husvärmen och sover sig mest genom dagarna.

Inte kan man tro att de är mor och dotter, så olika till utseendet som de är, både till form och färg, Garissa är mest lik sin pappa.

Men Garissa har ärvt sin mammas stora och runda ögon.

Vi valde henne ur kullen just därför att hon urskiljde sig och var en söt lurvmaja redan som bebis. 

Garissa bevakar salamandern på golvet!

En rolig lek är att jaga salamandern, bita tag i den och springa iväg. Garissa gillar att parkera sig på pallen, ligga där och bevaka om den kanske smiter iväg! 

Garissa med silkespälsen

Garissas salamander, som hon strängt bevakar från pallen!

Mamma Russi är med på leken, ibland!