Siska har en rask och kvick karaktär. Helt orädd klev hon in i våra liv.
Hon var ganska kaxig när hon kom hem till oss.
Så klart att hon sattes på ett stort prov, med en ganska nyförlöst kattmamma och en väletablerad storasyster i huset. Här bor vi, vem kommer här och tror hon är något!
Hon morrade, nästan hela första veckan, som en hund till alla katterna i huset, t o m åt lilla Singla.
När Singla hamnade intill Siska under köksbordet, reagerade hon med att resa rygg.
Det var riktigt roligt att se den lilla kroppen, visa så mycket känslor! Underbart!
Det var så tydligt att här var det något nytt i huset som hänt. Siska skrämde Garissa som sprang och gömde sig bakom dörrarna. Russi tog det hela med ro och bara tittade åt Siska.
Vilken förvånad matte, jag trodde det skulle vara tvärtom, att Russi skulle spotta och fräsa åt denna nya lilla kattindivid. Trodde även att Garissa skulle visa sin nyfikenhet mer,
men hon tog det säkra före det osäkra och lät istället tiden gå.
I dag leker de med varandra, och Siska blir mer och mer van vid sin nya familj.
Det kan ju inte vara helt lätt att vara en liten 12-veckors kattunge och så helt plötslig få byta familj.
Här hemma i huset fanns ju redan ett etablerat sällskap, som hon skulle anpassa sig till.
Kanske därför hon var tvungen att morra för att signalera;
"Jag är stor och klarar mig må ni tro"! Lilla hjärtat!
Vi hoppas och tror att Siska ska trivas hemma hos oss, du vackra katt!
Här är några bilder på Siska, på mattes skrivbord. Klicka på bilderna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar