På kvällen saknade jag Garissa och gick för att leta efter henne.
Letade överallt, uppe och nere.
Gick då ner i källaren, där hittade jag henne i en kartong med mjuka tyger.
Intill henne låg fyra små bebisar och diade.
Hon hade avnavlat och ätit upp alla moderkakor.
Hon hade även putsat dem och de var torra och fina.
Allt var frid och fröjd, trodde jag.
Till jag upptäckte något längst ner i kartongens bottenhörn.
Troligtvis den förstfödda, som hade halkat ner och inte tagit sig upp.
Garissa har troligtvis inte märkt något, utan haft fullt upp med att föda ungar.
Jag upptäckte den för sent för den levde inte.
Kattungen var en kopia av sin far, helt vit med en liten mörk fläck på hjässan.
Det var mer än chockartat och jag började störtgråta, kattungen var ju så fin och helt fullgången.
Att vara uppfödare är inte alltid en dans på rosor, en sådan händelse är tuff för alla att vara med om.
De övriga i kullen är två blåsilver, en svartsilver och troligtvis en svartsmoke.
Jag avvaktar några dagar för att se utvecklingen.
Mamma Garissa är en mamma med stort hjärta, hon vill nu ta hand om alla kattungar, stora som små, hon skiljer inte på åldrar, alla kattungar behöver ju henne!!!
Så det är lite jobbigt just nu, att få henne att förstå att de stora klarar sig helt utmärkt ändå.
Hon lämnar nämligen bolådan med småttingarna, för att jaga rätt på de stora.
Så jag måste stänga in henne i rummet, och det är inte helt lätt, när de annars får gå var som helst.
På bilderna är kattungarna cirka 12 timmar gamla.
De hade normala födelsevikter, mellan 90 gram - 98 gram.
Klicka på bilden om du vill!
 |
| Svartsmoke? hane |
 |
| Svartsilverhona |
 |
| Blåsilver tabbyhane |
 |
| Blåsilver tigréhona med vit svanstipp |
 |
| Garissa med sin kull |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar