Inte knyst från någon av kattungarna.
Mamma Garissa var dock ganska bekymrad, hon tycktes komma ihåg, vad som hände för 5 veckor sedan.
Hon hoppade upp i mitt knä, tittade vädjande på mig med sina gröna ögon som tycktes säga; ska Gissmi med hem nu?
Det gjorde ont i mattes hjärta att se.
Antingen kommer hon verkligen ihåg, det tror jag faktiskt att hon gjorde, för hon gick och letade överallt och jamade.
Eller att hon förknippar miljön med något obehagligt. Jag känner djupt inom mig, att hon kommer ihåg.
Ingen kan säga något annat än att sibbar är smarta katter.
Väl hemma försjönk kattungarna i djup sömn, kattungarna blir trötta efter vaccinationen.
Milissa hann knappt blunda förrän hon somnade i mattes trädgårdsskor.
Sarissa och Loissa hoppade upp på blombordet och somnade där. Sarissa med benen utanför och huvudet hängandes på kanten och Loissa ligger alldeles bakom mjukt och skönt.
Nu sover de gott sin eftermiddagsslummer!
Klicka på bilden om du vill!
Milissa |
Sarissa |
Loissa |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar