Denna gång hade jag koll på henne, förra gången smög hon ju ner i källaren och födde i en tygkartong, mig ovetandes, det var så snopet. Dessutom tre dagar för tidigt.
Denna gång ville hon glädjande och tacksamt att jag skulle vara med, hon hämtade mig när det var dags.
Jag hade förberett i klädkammaren och tack och lov godkände Garissa platsen flera dagar innan, genom att boa in sig i ett hörn.
Hon födde tre blåmönstrade hanar med lite vitt och en blåpadda.
Allt gick bra och ungarna hittade varsin spene så fort de kom ur fosterblåsan. Till varje foster hör en moderkaka, som honan äter upp och samtidigt knipsar hon av navelsträngen. Jag tog bort en moderkaka, eftersom för många kan ge lös mage.
Ändå var Garissa hungrig efter förlossningen, jag gav henne rå äggula uppvispad i lite modersmjölkersättning. Det stärker henne och ger skjuts åt digivningen.
Mums, sa Garissa och slickade i sig allt med god aptit.
Visst är naturen vist ordnad, att de små reder sig så bra själva. De föds med instinkten att snabbt hitta sin föda. Den första råmjölken är viktig att få i sig, för att stärka kattungarnas immunförsvar.
Kattungar föds blinda och döva men luktsinnet är desto starkare. Kattungar leds av sitt väl utvecklade luktsinne för sin överlevnad. De andra sinnena utvecklas efter hand, efter någon/några veckor.
Den första bilden på de små, är inte alls bra. Det är mörkt inne i klädkammaren och jag vill inte störa för mycket. Det är nog i början med att jag tar upp och väger dem.
Klicka på bilden om du vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar